Jag är så sjukt långsam

Och dessutom hittar jag inte formen.


Den här helgen har jag haft krigsromantiskt Indochine-tema. Det började med att jag såg en medioker men våldsam Vietnamfilm i fredags, samma kväll som jag och Okee åt kött och gick igenom våra privata i-landsbekymmer. Jag gick hem och kollade på TV, Okee packade väskorna och åkte till Costa Rica för att surfa.

Hur som helst blev jag helt besatt av Vietmankriget och till slut även slaget vid Dien Bien Phu, 1954, då fransmännen som den första kolonialmakten i västerlandets historia fick stryk av en inhemsk armé. Fransmännen drog, men det var också upptakten till det som senare skulle bli Vietnamnkriget, i och med att kommunisterna tog över och USA blev rädda för en dominoeffekt. Mycket Googlande hela helgen, och nu har jag avslutat med Den stillsamma amerikanen på TV4, som utspelar sig precis innan. Jag är ju krigsromantiker alltså.

I fredags var det min kväll: Först var vi på Baguz med hela familjen, och åt sista måltiden.


Sedan åkte jag, Okee, Klaus och Patrik till Villes och Staffans suveräna fest Första hjälpen! Första hjälpen är bästa festen i Stockholm just nu, och den här gången var det på en technobåt!



Jag kom hem. 02.47. 03.20 vaknade Ilse och gallskrek till strax över fem.

Min dotter, Ilse, har en sjukt jobbig period just nu. Vi får inte sova på nätterna. Lena tycker att jag överdriver.


Dessutom har jag varit på begravning i Polen.

Min favoritkusin Darek har dött, bara 44 år gammal. Som alltid i Polen är begravningen tre dagar efter dödsfallet, så det var snabba ryck för mig och mamma som flög ner med Norwegian till Warszawa. Vi bodde hos mammas kompis Malgosia och fick låna hennes och hennes man Piotrs Fiat Stilo kombi för resan till Brodnica där Darek bodde och där begravningen var.

Darek låg föst i en öppen kista, sedan var det mässa i kyrkan och sedan sänktes kistan ner på kyrkogården. Det verkade som om hela stan var där, kyrkan var proppfull. Sjukt hetsigt att resa upp och ner på bara två dygn, men nu känns det bra att ha varit där och det var roligt att träffa alla igen (det var ju ett och ett halvt år sedan sist).

Slutligen en bild på min mamma, min pappas brors änka Tosia och Dareks mamma, tant Jadzia (också en favorit).